Hotet mot Kullbergska sjukhuset är en evig följetong. Varje gång landstinget går mot ett underskott kommer förslagen om nedskärningar på Kullbergska. Nu verkar det det värsta hotet vara över om än tillfälligt. Nedläggningsförslagen har till stora delar dragits tillbaka då det inte skulle ge ”en snabb besparing”. Men ropa inte hej än. Följer det här tidigare mönster så kan vi vara ganska säkra på att man kommer att avlöva något från Kullbergska samtidigt som majoriteten kan stoltsera med att man lyckats ”rädda kvar” övrig verksamhet. Känns mönstret igen? Man tar till storsläggan för att sedan backa och nöjer sig med en mindre neddragning. Upprepa mönstret ett antal gånger så har man till slut lagt ner Kullbergska.
Vad var syftet med det läckta ”arbetsmaterialet?” Var det som jag skrev ovan en medveten taktik för att få igenom neddgragningar av verksamhet eller en försöksballong för att se åt vilket håll opinionen blåste? Det blir intressant at se hur Katrineholmspolitiker som tidigare har slagits för Kullbergska kommer att agera när majoriteten lägger fram sitt sparförslag. Kommer man att vara lika högljudda och vokala som tidigare. Kommer Dahlström, Monica Johansson och Ewa Callhammar att ta kampen mot sina partikamrater i landstinget. Monica har kommit till rätta i sin nya politiska roll i landstingsmajoriteten så där räknar jag inte med så mycket draghjälp. Återstår Dahlström och Callhammar. Jag får någonstans en känsla av att de inte kommer att vara lika ”lokalpatriotiska” som tidigare.
Tony Rosendahls Vänsterblogg 