Rapport från Vänsterpartiets 41.a kongress

image
Sörmlandsdelegationen. Foto Maria Forsberg

Så här dagen efter Vänsterpartiets 41.a kongress som hölls i Örebro är man lite trött och man har fortfarande inte riktigt vant sig vid högsommarvärmen som dragit in över landet och som kanske bidrog också till att hålla diskussionerna på kongressen på en, om inte en sval nivå, så på en sansad nivå.

Kongressen präglades just av respekt och god ton mellan ombuden och partistyrelsen och ombuden emellan. Med 657 motioner, förslag till nytt klimatpolitisk program och ett reviderat partiprogram så kunde man tro att det hade varit upplagd för politisk strid.

Det fanns så klart skilda åsikter och kongressombuden röstade vid flera tillfällen mot partistyrelsens förslag till svar på motioner samtidigt som partistyrelsens linje vann gehör på flertalet punkter. Men det fanns inga sura miner eller oro hos de partistyrelseledamöter eller kongressombud som jag pratade med och alla var överens om att kongressen överlag hade fattat kloka beslut och var ett lyft framåt för partiet. 

Vi har nu en ny partistyrelse med både gamla och nya namn och Jonas Sjöstedt fick ett enhälligt stöd och förtroende att fortsätta leda partiet.

Vi har nu ett nytt klimatpolitisk program som tar ett helhetsgrepp i arbetet att uppnå ett hållbart samhälle, där ekologin och ekonomin hänger ihop.

I kärnkraftslinjen har vi fattat beslut om avveckling så snart vi kan ersätta den med förnyelsebara energikällor.

Frågan om sex timmars arbetsdag har fått förnyad fokus och partistyrelsen har fått i uppdrag att ta fram både ett nytt utbildningspolitisk program och ett socialpolitiskt program.

På det personliga planet är jag glad åt att de två motioner jag tog initiativ till bifölls av både partistyrelsen och kongressombuden. Den ena handlade om en skarpare skrivning i det nya eko-eko programmet om krav på kollektivavtal vid offentliga upphandlingar och den andra om att ge partistyrelsen i uppdrag att utreda möjligheten att inrätta en central löneadministration för partiets funktionärer.

Jag är även personligen glad att partiledningen fick förtroende för ett fortsatt budgetsamarbete med regeringen vilket vi naturligtvis ska ha så länge det ger utdelning.

Att motionen om tendensfrihet inte gick igenom är bra även om jag har förståelse för en del av argumenten, men jag menar att vi är idag ett väldigt öppet parti och att mycket av det motionärerna efterfrågar är möjligt. Mina farhågor var att om motionen antagits hade det fört med sig risken för fraktionalisering vilket inte hade gynnat Vänsterpartiets och övriga vänsterkrafters utveckling och möjligheter att påverka den politiska utvecklingen i samhället.

Det som inte var lika positivt däremot var att motionen om fortbildningsinsatser för partiets funktionärer inte gick igenom men där får vi funktionärer organisera oss och komma igen till nästa kongress med en ny motion.

Slutligen vill jag tacka alla de funktionärer som har slitit hårt med allt det praktiska runt kongressen, Vänsterpartiet i Örebro och sist men inte minst sörmlandsdelegationen för sina engagerade insatser från talarstolen.

Bra jobbat kamrater!

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s