Libyen

Imorgon kommer riksdagen att besluta om ett svenskt deltagande för att upprätthålla flygförbudszonen över Libyen. Åtta JAS plan tilsammans med den logistik som behövs kommer att hjälpa till att hålla den libyske diktatorn Khadaffis styrkor i schack. Samme Khadaffi som Sverige för bara ett drygt år sedan ville sälja övervaknings och kommunikationsutrustning till för att hindra afrikanska flyktingar från att ta sig till Europa.

Den revolutionsvåg som drar fram över arabvärlden just nu är en inspiration för alla. Själv satt jag fastklistrad framför BBC.s sändningar och tittade live på utvecklingen på Tahir square i Kairo. Folkets längtan i arabvärlden efter frihet och ekonomisk utveckling bringar nu i vissa länder diktaturerna på fall. I andra, som Saudiarabien, Bahrein, Yemen och Syrien, klamrar de sig fast med fortsatt våld och förtryck. Demonstranter dödas och fängslas och omvärlden bara mumlar och tittar bort. Och palestinierna väntar fortfarande på sin frihet.

Mitt parti, vänsterpartiet, har genom ett partistyrelsebeslut tagit ställning för att stödja insatsen att skicka stridsflyg. Jag är tveksam av flera orsaker.

Dels funderar jag på om inte de 200 miljoner kronor som den tre månader långa insatsen kostar inte kunde ha utnyttjats på ett bättre sätt genom tex humanitära insatser för civilbefolkningen. Stridsflyg och militär finns redan i överflöd i området från USA och Nato.

Dels är det en NATO ledd operation. Varför tycker vi att det är ok att ställa våra styrkor i det här fallet under NATO befäl samtidigt som vi tar avstånd från insatsen i Afghanistan med bla motiveringen att våra styrkor skall inte stå under USA eller NATO befäl? Risken är att insatsen blir längre än tre månader och vi finner att vi har hamnat i en ny konflikt a lá Afghanistan utan nån synbar slut. Jag efterlyser en konsekvent linje i vår utrikespolitik.

Dels själva tolkningen av FN resolutionen. Vår tolkning är restriktiv och återhållsam. Upprätthålla flygförbudszonen och skydda civilbefolkningen om den hotas medan USA, Frankrike och Storbritannien har en egen tolkning och aktivt söker upp mål att bomba. Det finns även en naiv tro på någon sorts mildrande effekt om vi är med. Då kommer inte de andra deltagarländerna att överskrida befogenheterna enligt FN resolutionen om vi är med och övervakar. Storbritannien har ju redan uttryckt att man vill gå mycket längre än vår tolkning och ärligt talat tror jag inte att USA och Frankrike kommer att bry sig om våran åsikt.

Nej, diktaturer skall bort, därom råder det väl enighet hos de flesta. Tyvärr är vi i väst väldigt selektiva med vilka  diktaturer vi vill ha bort.

Här är ett par länkar om ämnet.

 http://jensholm.se/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article12790503.ab

Från klarhet till klarhet

Jag tycker att den nya socialmoderata ledningen i Katrineholm går från klarhet till klarhet om hur kommunen kommer att drivas framöver. Näringslivsfrågorna överordnat allt annat och ett ledarskap mer präglat och inspirerat av toppstyrda företag än demokrati och öppenhet.

Ewa Callhammar, folkpartistiskt oppositionsråd, lämnar sin plats i styrgruppen för logistikcentrum med anledning av att ingen får se arrendeavtalet för logistikcentrum som skall upp i kommunstyrelsen imorgon. Det tycker jag hon gör rätt i. Vad är det för vits med att sitta i en styrgrupp när man saknar insyn? Och hur är det tänkt att kommunstyrelsens ledamöter skall kunna ta ställning innan man har hunnit se över avtalet? Att fatta beslut vid sittande bord om saker som man inte har hunnit diskutera och fundera över urholkar den demokratiska processen. Politikernas, (alltså medborgarnas valda ombud) insyn över kommunens resurser och användningen av skattemedel får inte vara underordnad så kallade ”affärshemligheter”. Tyvärr kommer nog majoriteten att köra över den samlade oppositionen.

Föga framgångsrik politik

Att bemöta främlingsfientliga partier genom att anpassa sig till/låna deras politik och retorik har visat sig vara, både i Sverige och andra länder, föga framgångsrikt och i mitt tycke ett cyniskt sätt att föra politik. Tvärtom så riskerar man att legitimerar dessa partiers politik. Frågan är högst aktuell i kommunen med tanke på bla agerandet i fallet med de franska romerna på besök i kommunen innan valet och de uttalanden som kommer titt som tätt från Gröna Kulle, nu senast om de somaliska barnen. Här är en intressant artikel i ämnet som beskriver en studie som två statsvetare på Göteborgs universitet har gjort. Undrar om våra kommunalråd har läst den?

http://www.dn.se/nyheter/politik/hardare-politik-okar-stodet-for-sd

Medias bevakning av fullmäktige

Då så. Första seriösa inlägget. Den som läste bevakningen från förra veckans kommunfullmäktige kan lätt få för sig att vänsterns ledamöter inte fanns på plats alternativt att de inte hade något att säga. Detta trots att vänsterns motion om att skapa ett integrationsråd var uppe till beslut samt att ett antal skriftliga frågor till byggnadsnämndens ordförande fanns på dagordningen. Vår lokala tidning valde av någon anledning att inte skriva ett enda ord om detta medan i stort sett allt annat från fullmäktige, från både seriösa inlägg till trivialiteter, fick utrymme.

Det är inte första gången det händer. Bla. förra året lämnade vår fullmäktigegrupp in en motion om mottagande av flyktingbarn. Det nämndes inte med ett enda ord i tidningen från det fullmäktigemötet. När miljöpartiet så lämnar in interpellationer med i stort sett samma innehåll ges de stort utrymme. Hur kan det komma sig? Är det en medveten strategi att försöka marginalisera vänsterpartiet eller bara en olycklig miss från tidningens sida? Hur som helst, det ger anledning att fundera över medias roll och genomslag i den politiska nyhetsbevakningen.

Den som vill veta mer om vad vi gör och säger i bla. fullmäktige kan läsa på vår hemsida.

http://katrineholm.vansterpartiet.se/

Yippiii!

Yippii! Som en viss kommunchef uttryckte det. Det här är första inlägget på bloggen och förhoppningsvis kommer jag att ha tid och energi att hålla den här sidan aktuell och uppdaterad. Vem är jag då? Tony Rosendahl, son till finska föräldrar, född 68 i Skåne, uppvuxen i Australien och bosatt i Katrineholm sen 1980. Politisk aktiv sen valet 2006 för Vänsterpartiet. Anställd som ombudsman för Vänsterpartiet Sörmland. Har tidigare arbetat inom livsmedelsindustrin, hotel och restaurang, kontor, naturskyddsföreningen samt som elev och personlig assistent. Gick 2-årig social linje på Duveholm och läste senare in tredje året på komvux. Läste natur och kulturgeografi (40p) på Högskolan på Gotland.

Nog om mig. Låt bloggandet börja!