Och så var de då fyra

Nu har Rosssana Dinamarca trätt fram och deklarerat att hon också kandiderar till partiledarposten. Det tycker jag är bra. Nu har vi två framträdande kvinnor och två framträdande män som har sagt att de är beredda att leda och utveckla partiet. Om det blir fler som träder fram återstår att se men nu har vi fyra starka kandidater, alla med olika profil.

Rossana Dinamarca, partiets viceordförande och skolpolitiske talesperson. Hon vill även att partiet skall lyfta de näringslivs och industriella frågorna mer. 

Jonas Sjöstedt, tidigare EU parlamentariker som brinner för miljö och välfärdsfrågor.

Ulla Andersson, partiets ekonomisk talesperson. Brinner för sysselsättnings och välfärdsfrågor och vill även utveckla partiets glesbygdspolitik.

Hans Linde, partiets gruppledare i riksdagen och talesperson i Utrikes och HBT-frågor. Engagerad i bostads, utrikes och HBT-frågor.

Den process som nu är inledd, med personer som öppet deklarerar sin vilja, stärker den demokratiska processen i partiet, ger medlemmarna en möjlighet att bättre lära känna den blivande partiledaren/arna och dennes/deras politiska kompass och visar på en politisk och demokratisk mognad som inte alla partier än har uppnått.

Törs man ge sig på en kvalificerad gissning om vem eller vilka det blir? Nja, jag säger inget just nu utan återkommer…………..

Inbrottsförsök på kansliet!

Någon gång under igårkväll eller natten så har vår distrikts/flensföreningens expedition i Flen utsatts för ett inbrottsförsök. Vi upptäckte det när vi kom till jobbet imorse. Händelsen är polisanmäld och polisen har varit på plats för att undersöka. Gärningsmännen har dock inte lyckats ta sig in på expeditionen. Tillvägagångssättet har varit följande. Man har häktat av brevlådan som sitter brevid dörren och därefter slagit upp ett hål genom väggen tillräckligt stort för att få armen igenom. Förmodligen har de försökt nå låset via hålet. Tjuvarna har varit omständiga då de satte tillbaka brevlådan och städade upp efter sig och gömde gipsrester mm bakom några pallar. Polisen säger att de aldrig har sett något liknande. I nuläget finns ingen anledning att misstänka att det skulle röra sig om ett politiskt brott. Varför tjuvarna inte helt sonika bara slog in den stora glasrutan för att ta sig in är något som vi och polisen undrade över. Vi kommer nu att se över säkerhetsbehovet på expeditionen. Till skillnad mot vissa centerpartister tänker jag inte i det här läget dra några mer långtgående politiska analyser och paraleller av brottet.

Nyliberalismens kris

Detta inlägg är på inget vis ett ursäktande för den kriminalitet, våld, misshandel och mord som sker i spåren av upploppen i England. Däremot finns det ett behov av att analysera och diskutera orsakerna. Storbritannien har alltid varit ett klassamhälle med tydliga klyftor. De konservativa under Thatcher bekämpade fackföreningarna och arbetarrörelsen och Labour lämnade välfärds och rättvisepolitiken under Tony Blair och blev ett nyliberalt parti bland alla andra under epitetet New Labour. (New Labour, Nya Moderaterna, same same). Klyftorna i, inte bara det brittiska samhället, utan i hela Europa och USA har vidgats. Gapet mellan rika och fattiga har ökat. Välfärden har skurits ner och arbetslösheten har cementerats på en hög nivå.

I den internationellt uppmärksammade boken Jämlikhetsanden (The Spirit Level, eng.), skriven av forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett så visar författarna på hur ojämlika samhällen är otrygga samhällen.

Boken bygger på statistik från 21 rika OECD-länder och de olika amerikanska delstaterna samt en enorm mängd vetenskapliga studier, i huvudsak inom medicinfältet.

Fakta talar för sig självt. Ojämlikhet är dåligt, farligt och dödligt. Ojämlikhet i samhället påverkar både den fysiska och psykiska hälsan, skapar ökad kriminalitet och våld och minskar tilliten mellan människor. Det är den relativa fattigdomen, alltså inkomstspridningen i sig, som skapar problem.

Kravallerna och den ekonomiska krisen som vi nu ser drar fram i Europa och USA är ingenting annat än symptomen på nyliberalismens misslyckande och dess oförmåga att generera välstånd och skapa ekonomisk och social trygghet för medborgarna. Nedskärningar i välfärden, ökade privatiseringar, skattesänkningar, spekulationsekonomi, avreglerade marknader och tron på ständig tillväxt har inte levererat det människor vill ha. Det kan endast ett jämlikt samhälle göra.

Ohlys beslut

Igår kom beskedet att Lars Ohly inte ställer upp som kandidat när kongressen i januari väljer en ny partiledare eller partiledarduo. Det är ett klokt beslut. Lars Ohly har varit en skicklig debattör i de politiska debatterna och en duktig retoriker. Han arbetade hårt under valrörelsen för ett regeringsskifte och var tillsammans med Maria Wetterstrand från Miljöpartiet det kanske vassaste kortet i den rödgröna trion, Men:

Valet blev ett nederlag och opinionssiffrorna har fortsatt att dala. Om trenden fortsättter riskerar Vänsterpartiet att hamna utanför riksdagen i nästa val. Då måste något göras. Hela partiledningen har naturligtvis ett kollektivt ansvar men det ansvaret ligger extra tungt på partiledaren. Då är det dags att lämna staffettpinnen vidare och låta nya förmågor ta över.

Jämförbart?

Centerpartiets ordförande i Sörmland, tillika Katrineholm, drar i en debattinlägg i Katrineholms kuriren paralleller mellan det politiska terrordådet i Oslo och lite klotter som sprejades på centerns valstuga i höstas. Man tar sig för pannan. Är en tagg som lämnats på en valstuga jämförbar med ett politiskt attentat riktat mot arbetarrörelsen och det demokratiska samhället? Svaret är naturligtvis nej men en del borgerliga företrädare är tydligen beredda att utnyttja det hemska som hände i Norge för eget syfte. I detta fall framställa sig själva som offer för odemokratiska krafter (klottrare) och samtidigt ropa efter hårdare straff. Som jag skrev tidigare så är det värsta jag råkat ut för anonyma kuvert med bilder på Stalin och debattartiklar om hans illgärningar. Jag har varken polisanmält eller betraktat det som ett allvarligare hot. Sånt händer ibland och en del vill jävlas lite med en men det stannar där. Däremot har jag partikamrater som råkat ut för betydligt värre saker men sällan hört centerpartister ta avstånd från och beteckna det som angrepp på demokratin.

Länk till artikeln: http://kkuriren.se/ledareasikter/kronika/1.1144221

Länk till klockrent inlägg på Alliansfritt Sverige: http://www.alliansfrittsverige.nu/2011/08/centerns-kansla-for-liknelser.html

På G i höst

Då var man tillbaks på jobbet igen efter några veckors ledighet. Bloggen har inte uppdaterats så ofta under tiden men förhoppningsvis blir det lite oftare mellan uppdateringarna nu. Politiskt inom vänsterpartiet så kommer det att hända en en del under hösten. Lars Ohly håller sitt sommartal nu på Söndag i Gnesta. Det blir lite musikalisk underhållning och inläggg från andra talare. Mellan 12-14 på torget om någon vill åka och lyssna. Vänsterpartiet håller sin kongress efter årskiftet och den stora frågan blir partiledarskapet. Kommer kongressen att rösta igenom ett tudelat partiledarskap och vilka kommer man att välja till partiledare? Just nu finns fyra kandidater. Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson, Hans Linde och Lars Ohly. Det kommer att motioneras friskt under hösten runtom i landet bland medlemmar och föreningar (Motioner till kongressen alltså. Inte friskis och svettis) misstänker jag. Själv skulle jag gärna se fler kvinnor (Rossana Dinamarca och Josephin Brink t.ex.) bland kandidaterna. 

Distriktet håller en nomineringskonferens den 26/9 och vår lokalförening i Katrineholm håller medlems och nomineringsmöte den 28/8. Kolla vår hemsida för mer detaljer. http://katrineholm.vansterpartiet.se/  Det är också dags under hösten att ta ställning i regionfrågan. Vi kommer at diskutera den på medlemsmötet och distriktet kommer att ta ställning när remissvaren från föreningarna har kommit in.  I Katrineholm fortsätter vi arbeta i vår roll som vänsteropposition mot majoriteten genom både det parlamentariska och utomparlamentariska arbetet.

Vi ses och hörs!

Hotbild

Det har gått drygt en vecka sedan den fruktansvärda terrorattacken i Norge. En vecka som ger tid till eftertanke och reflektioner men som inte räcker för att fullt ut greppa det  som hänt. Polisutredningen kommer förhoppningsvis att klara ut om gärningsmannen agerade själv eller hade stöd av någon form av nätverk. Hur som helst så har dådet visat att det finns mörkerkrafter inom samhället som är beredda att massmörda oskyldiga för att uppnå sina egna unkna politiska syften.

Hur ser man då som politiker på hotet mot ens egen person i dessa sammanhang? När man är politiskt engagerad så skaffar man sig både vänner och ovänner och det finns tyvärr en del ovänner som är beredda att korsa gränsen för det tillåtna.

Som politiker tänker inte jag varje dag på hot mot min egen person eller familj även om tankarna finns där hela tiden i bakhuvudet. Det värsta jag dock råkat ut för är sura kommentarer på nätet (de flesta anonyma förstås) samt kuvert innehållande bilder på Stalin och gamla tidningsurklipp om hans brott som någon anonym ryggradslös krake har skickat till mig. Jag har partikamrater som dessvärre råkat ut för betydligt allvarligare saker. Lossade hjulmuttrar på bilen bla. (Attentat/mordförsök).

Hotbilden finns där och är tyvärr en del av priset man betalar för sitt politiska engagemang men det betyder inte att man måste acceptera det. Många politker väljer att inte berätta om vad man har råkat ut för men jag tror att det är viktigt att diskutera och konfrontera hoten. Dra ut de ljusskygga i dagsljuset och ställ de till svars för sin propaganda och sina handlingar.