Kommentar till krisen i hemtjänsten

Foto. Tony Rosendahl

Flera ur personalen i Katrineholm har larmat om situationen i hemtjänsten, om stressen, om att inte hinna ge en bra service till sina brukare, om känslan av att inte räcka till, om för lite resurser och minutstyrning.

https://www.kkuriren.se/katrineholm/vardare-inom-hemtjansten-nu-har-vi-fatt-nog/

Det hjälper inte att, som kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm, låtsas vara förvånad och bli förbannad över en situation man själv är ansvarig för. Man kan inte säga ifrån sig sitt politiska ansvar genom att skylla på någon annan. Den sittande majoriteten i Katrineholm har länge känt till problemen men man är själva aldrig ”ansvariga”. Det är alltid någon annans fel. När saker och ting går bra, då är man snabbt framme för att ta åt sig äran, när det går dåligt så letar man syndabockar. Det är majoritetens budget och plan som styr och att tjänstemännen följer de direktiv som de får samt att vård och omsorg har gått minus och de pengar som man pratar om som man skjutit till täcker egentligen bara underskottet.

Den politiska majoriteten i Katrineholm  har det yttersta ansvaret för att det har blivit såhär!

Det viktigaste i nuläget är att få ett helhetsgrepp över situationen i hemtjänsten. Vi måste se över de ekonomiska resurserna och personalresurserna och skjuta till det som behövs. Personalens arbetssituation behöver förbättras, de delade turerna avskaffas och prova att införa sex timmars arbetsdag. Vi kan inte heller ha en minutstyrning i hemtjänsten, det säger sig självt att det inte fungerar, det är så mycket faktorer som kan påverka planeringen och tidsåtgången. Det måste bli mer flexibelt. Vi måste få bort industritänket när det är människor det handlar om. New Public Management passar inte in i välfärden.

Kommentarer till delårsrapporten del 2

Mina kommentarer till avsnittet om personalresurser i delårsrapporten som diskuterades på Katrineholms kommunfullmäktige 19/10-2015.

När det gäller avsnittet om personalresurser så saknar jag statistik på anställda uppdelat på heltider och deltider. Vi vet ju att det är oftast kvinnor som tvingas arbeta deltid.

Könsfördelningen är 80 % kvinnor och 20 % män så det vore intressant att se hur många av de 80 % kvinnor som arbetar deltid och hur stor del av de 20 % männen arbetar deltid och på vilken sysselsättningsgrad deltiderna ligger på.

Att antalet timanställda har ökat i kommunen är en utveckling som är oroande. Enligt delårsrapporten 268 årsarbetare, en ökning med 40 årsarbetare. Det betyder att vi ersätter tillsvidareanställningar och visstidsanställningar med timavlönade.

Det är intressant också att jämföra mellan diagrammet som finns om antalet tillsvidare anställda och visstidsanställda med diagrammet om sjukfrånvaro. Vi ser hur sjukfrånvaron har ökat samtidigt som antalet anställda har minskat i kommunen. Det är oroande också att kvinnornas sjukfrånvaro fortfarande är högre än männens och att den högsta sjukfrånvaron är bland kvinnor mellan 30 och 49 och att den lägsta sjukfrånvaron är bland män i samma åldersspann.

Vad säger det här om kvinnornas arbetssituation i kommunen? Kvinnor arbetar oftare deltid, de har oftare delade turer. Vi ser också att dens största minskning av anställda har skett på vård och omsorgsförvaltningen samtidigt som antalet arbetade timmar för månadsanställda årsarbetare har ökat.

På bildningsförvaltningen har den största ökningen av sjukskrivna skett på kommunens förskolor och att det är bland förskollärare och barnskötare som det har skett en kraftig ökning av sjukskrivningarna. Vad säger det här om arbetsbelastningen och arbetsmiljösituationen? Att vi förmodligen har för låg personaltäthet och för stora barngrupper.

För att sammanfatta det här. Kommunen behöver erbjuda heltider som norm när man anställer. Vi behöver jobba bort de delade turerna. Vi behöver öka personaltätheten i verksamheterna. Vi behöver arbeta hårdare med arbetsmiljön och vi behöver framförallt förstärka jämställdhetsperspektivet.