flyktingar – Tony Rosendahls Vänsterblogg

Vila i frid S!

Efter gårdagens utspel från S där man presenterade sin migrationspolitik a la SD kan man konstatera följande. Dels vill S inskränka det kommunala självstyret genom att förbjuda kommunerna att betala ut försörjningsstöd till personer som fått avvisningsbeslut. Man frångår barnkonventionen genom att neka barn till papperslösa skolgång. Artikel 28 i barnkonventionen säger följande. ”Alla barn har rätt till utbildning. Konventionsstaterna ska ge gratis och obligatorisk grundskoleutbildning och sörja för att barnen blir behandlade med respekt. Staterna ska uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och se till att disciplinen upprätthålls.”. Utöver detta har man en rad förslag på tuffare villkor för den som sökt asyl i Sverige. S har nu parkerat sig stadigt i samma läger som SD när det gäller migrationspolitik och flyktingmottagning.

Socialdemokratin är idag en död häst. Ingen piska i världen kommer att väcka den till liv igen. Jag tror inte ens man kan rädda något DNA ur cellerna för en eventuell kloning och återuppståndelse. Socialdemokratins högervandring är nu fullbordat.

Vila i Frid S.

Med förhoppning om en varmare och mer solidarisk 2016

2015 blev på många sätt ett år som präglades av både solidaritet men också av främlingsfientlighet, terror och politiska kullerbyttor. De stora flyktingströmmarna från Mellanöstern med mediabilder av människor som flyr för sina liv i överfulla båtar på Medelhavet mobiliserade många solidariska människor i Sverige med insamlingar och manifestationer. Jag minns stolt hur jag och många partikamrater med mig deltog i en manifestation i Malmö i september till stöd för flyktingmottagning som samlade 6 till 7 tusen deltagare.

Tyvärr möttes vågen av solidaritet snabbt med en våg av terror, samt av kappvändningar från politiskt håll. Moderaternas öppna hjärtan förvandlades snabbt till kalla hjärtan, Löfwens welcome refugees förvandlades till refugees not welcome och regeringen beslutade om att införa gränskontroller för att i praktiken sätta asylrätten ur spel. Decemberöverenskommelsen dödades från borgerligt håll. Flyktinguppgörelsen blev mest en uppgörelse om borgerlig arbetsmarknadspolitik och inskränkningar i asylrätten. Terrorattentat mot flyktingboenden blev vardagsmat och en dödlig terrorattack riktades mot en skola i Trollhättan.

I Katrineholm skyller socialchefen hemlöshet på de hemlösa själva samtidigt som den socialmoderata majoriteten säger att de inte bedriver välgörenhet. Därför villl man inte solidariskt hjälpa till med fördelning av de flyktingar som kommer till Sverige. Solidaritetstanken är död i den politiska ledningen i Katrineholm. Den politiskt tillsatte S märkta överförmyndaren efterlyste åtgärder för att få bukt med tiggeriet och stoppa invandringen med klassiska SD argument om att ”båten är full”. S kommunalrådet i Eskilstuna föreslår kommunarrest för nyanlända.

2015 var på många sätt ett kallt år som tog fram både det bästa och det sämsta hos människor där de flesta partierna snabbt kollapsade och började en anpassning till SD.s politik vilket försvarades genom uppenbara lögner om ” systemkollaps” med mera.

Vi får hoppas att 2016 för med sig en vändning och att de goda krafterna i Sverige kan mobilisera sig.

Gott nytt år på er!

Det finns hopp!

Det finns hopp, och den våg av solidaritet och insatser som enskilda människor har gjort den senaste tiden för att hjälpa människor som är på flykt är glädjande. Är det kanske början på en ny vändning i samhällsdebatten, kanske till och med en ny folkrörelse som är på uppgång?

Tyvärr har normaliseringen av SD och deras vidriga åsikter gått långt. Politiker från både S och borgerligheten, både lokalt och riks har anammat både deras retorik och agenda. Därför måste kampen mot rasismen fortsätta med oförminskad kraft överallt där den sticker upp sitt fula tryne, vare sig det är i fullmäktige, på våran arbetsplats eller på festen där de rasistiska skämten haglar. Vi får aldrig acceptera och vi får aldrig ge vika för den röta som har spridit sig och infekterat det svenska samhället idag!

Därför blir jag glad och känner hopp när jag ser hur människor omkring mig, både i och

utanför partiet engagerar sig, skänker kläder och hygienartiklar, ger pengar och lägger ner stora delar av sin fritid på att ordna insamlingar och andra hjälpinsatser. Jag känner hopp när tusentals människor samlas till en gemensam manifestation för solidaritet på Stora Torget i Malmö. Jag känner hopp och stolthet när jag står där på torget bredvid partikamrater och andra människor från hela landet och känner att vi är en del av någonting stort som sker i Sverige dessa dagar.

Det finns hopp!

Läs gärna Seligs blogg.