FAS-3 kan bäst beskrivas som ett sorgligt monument över regeringens misslyckade arbetsmarknadspolitik. Till och med en av arkitekterna, moderaten Sven Otto Littorin erkänner att det inte blev så lyckat. FAS-3 riskerar att tränga undan vanliga arbeten och bidrar till att skapa en låglönemarknad samt låser in människor i en slutförvaring som det är svårt att bryta sig loss ur. Deltagare får inte lön. Som högst får man 680 kronor/dag. Som lägst 223 skattepliktiga kronor per dag. Anordnaren får 225 kronor/dag och deltagare. Det betyder att i vissa fall så får anordnaren mer betalt än deltagaren!
Inlåsningseffekten är stor eftersom man inte får sysselsätta sig med annat under tiden, till exempel utbildningar. Det råder ett aktivitetsförbud. I praktiken får man inte ens läsa en studiecirkel på kvällen och därmed blir FAS-3 en återvändsgränd. Deltagare i FAS-3 har kraftigt kringskurna demokratiska rättigheter. Yttrandefriheten och föreningsfriheten är hotad. Deltagare har hotats med indragen ersättning om de deltar i till exempel politiska möten. (Har man tid med politik anses man inte stå till arbetsmarknadens förfogande). Det betyder i praktiken att man inte får göra något på sin fritid.
Arbetsförmedlingens egen internrevision har visat att så många som nästan hälften av deltagarna i Fas 3 troligen utför ordinarie arbetsuppgifter trots att de inte får betalt för sin insats. Arbetsförmedlingen har i sin återrapportering till regeringen konstaterat att utströmningen från Fas 3 är mycket låg och att endast 15 procent har lämnat Fas 3 för arbete eller studier.
Det blev en ordentlig ideologisk debatt om min interpellation om FAS-3 på gårdagens fullmäktige med Vänsterpartiet på ena sidan mot Socialdemokraterna och Moderaterna på den andra. De övriga partierna i fullmäktige deltog inte i debatten. Katrineholms kommun har en överenskommelse med arbetsförmedlingen om 75 årsplatser i FAS-3, varav en del är misstänkt lika ordinarie arbeten som skulle utföras av anställda, men majoriteten i kommunen är inte beredd att avskaffa FAS-3, fast Socialdemokraterna har sagt på riksplan att de tänker göra det. Fredrik Olovsson, S-riksdagsman från Katrineholm och en av Socialdemokraternas ekonomiska talespersoner har slagit på stora trumman om att avskaffa FAS-3 men han är inte beredd att göra det i sin egen hemkommun där han är med och styr tillsammans med moderaterna. Istället ansåg han att man i Katrineholm skulle gilla läget, vara pragmatisk, använda verktygen i verktygslådan, ta fasta på det som är bra i systemet och lite andra floskler som han och kommunalrådet Göran Dahlström och andra S och M företrädare drog i sitt försvar av FAS-3. Sakargumenten lyste med sin frånvaro och Socialdemokraternas trovärdighet i den här frågan har onekligen fått sig ett ordentligt törn.
Att Göran Dahlström, S-märkt kommunalråd, försvarar anordnandet av FAS-3 platser är inte förvånande, han brukar ju gilla borgerliga, och då framförallt, moderata tankegångar. Men att som Fredrik Olovsson gå ut i riksmedia som en av Socialdemokraternas främsta företrädare och slå på stora trumman om att man vill avskaffa FAS-3 när man inte ens är beredd att göra det i sin egen hemkommun är ingenting annat än ett tecken på dubbelmoral, en svag ideologisk övertygelse och en bristande politisk vilja.
Som jag sa i debatten igår så är inte FAS-3 på något sätt en bindande lagstiftning för kommunen och om man har den politiska viljan så kan man faktiskt ordna annat istället för FAS-3 platser, till exempel genom tillfälliga kommunala anställningar och andra arbetamarknadsåtgärder. Det är en fråga om vilka prioriteringar man vill göra. Det handlar inte om att trycka pengar eller vinna billiga poäng som en del Socialdemokrater anklagar oss för, utan det handlar om en grundläggande syn på hur vi ser på samhället och hur vi vill att den fungerar och hur vi prioriterar i kommunen genom våra respektive politiska ståndpunkter. Vi i Vänsterpartiet prioriterar annorlunda än den socialmoderata majoriteten i kommunen.
http://kkuriren.se/nyheter/katrineholm/1.1580249
Tony Rosendahls Vänsterblogg 