En skuldfri kommun?

Kommunens radarpar Göran Dahlström (S) och Lars Härström  (M), ordförande respektive vice-ordförande i kommunstyrelsen aviserade på en presskonferens häromdagen att de ämnar göra Katrineholm till en skuldfri kommun. Sättet de vill göra det på är genom att de kommunala bolagen får betala sina låneskulder till kommunen och istället ta upp egna privata lån.  Sammanlagt med de 40 miljoner som man lånade ut till Trafikverket blir det 690 miljoner kronor, pengar som skall användas för att betala av pensionsåtaganden och lån för 650 miljoner och 40 miljoner som skall placeras i räntebärande papper. I praktiken kan man säga att det blir en omdisponering av lånen i kommunen, eller  ”koncernen” om man så vill.

Beslutet meddelar man en vecka innan kommunstyrelsemötet där det skall klubbas igenom och därmed ger man inte oppositionen skälig tid att sätta sig in i ärendet. Man väljer helt enkelt att inte förankra förslaget hos övriga partier för en bred uppgörelse. En kupp om man så vill när det gäller en så principiellt viktig åtgärd.

Men, det här väcker en del frågetecken om vad majoriteten har för planer för framtiden. Är det här en del av en plan att sälja av kommunala bolag?

Kommunen kommer även i framtiden att ha behov av långsiktiga investeringar samtidigt som de kommunägda bolagen fortfarande har lån. Därmed är man inte heller skuldfri. Skuldfri blir man aldrig om man inte har för avsikt att sälja av bolagen och aldrig mer bygga eller investera i något i kommunen.

Det betyder i praktiken att en kommun utan lån vill antingen inte göra någonting, alternativt betala eventuella projekt och investeringar kontant, och var tar man kontanterna ifrån då? Antingen från skatteunderlaget eller genom att sälja av egendom,  och så kan man inte driva en kommun i längden.

Är det populism eller snarare högerpopulism inför valet 2014? Det låter bra när man säger att kommunen är nu skuldfri, vi är ansvarsfulla, vi har sanerat ekonomin, eller ligger det andra motiv bakom beslutet?

Som sagt, det här väcker onekligen en del frågetecken.

Ingen ideologi i kommunpolitiken?

I den fortsatta artikelserien i Katrineholms kuriren om kommunpolitiken halvvägs in i mandatperioden så framkommer det hur nöjda de ledande S och M politikerna är med samarbetet. Så nöjda att de till och med dristar sig till att påstå att ideologi är inte så viktigt i kommunpolitiken utan har mer betydelse på riksplanet. Samtliga ledande S och M politiker som intervjuades var överens om att samarbetet hade gått bättre än förväntat och samtliga kunde tänka sig att fortsätta samarbetet även efter nästa val men att man skulle gå till val som egna partier med egna program. Det innebär i praktiken att S och M redan har bestämt sig för en fortsatt allians även efter valet 2014 även om Dahlström säger att det är  medlemmarna som bestämmer det, vilket naturligtvis är rent nonsens eftersom medlemmarna inte har det inflytandet i S utan politiken läggs fast av ledningen och den som opponerar sig hamnar ute i kylan. Så mycket för föreningsdemokrati!

Genom de här uttalanden så väljer S att lägga alla sina ägg i den moderata korgen och båda partier inte bara bränner broarna till sina respektive ”naturliga” samarbetspartners utan man sänker även båtarna som skulle kunna överbrygga klyftorna dessa emellan. Hur väljarna ställer sig till det här återstår att se men det är helt klart i nuläget att en röst på S i valet 2014 i Katrineholm blir i praktiken en röst även på M, och det tror inte jag att alla S väljare kommer att känna sig tillfreds med.

Ideologin hävdar jag är relevant även i kommunpolitiken. Det är de ideologiska skillnaderna som formulera partiernas kommunpolitiska program och förslag och det är genom de ideologiska skillnaderna mellan partierna som väljarna kan se vilket parti som ligger närmast ens egna grundvärderingar och därigenom kunna avgöra var man lägger sin röst. Att släta ut skillnaderna mellan partierna innebär en fara för den kommunala demokratin om det innbär att det inte spelar någon roll vem man lägger sin röst på om politiken ändå blir densamma. Därigenom riskerar valdeltagandet att sjunka, politikerföraktet att öka och medborgarinflytandet minska.

Hur det egentligen gick till-Samarbetet mellan S och M i Katrineholm

Katrineholms Kuriren skriver idag om kommunpolitiken i Katrineholm med fokus på majoritetssamarbetet mellan S och M, ett samarbete som i sig är unikt i Sverige idag och som skapar trovärdighetsproblem för båda.

Dagens artikel, som kan läsas i sin helhet i pappersupplagan, bekräftar bara det som kom fram dagarna efter valet 2010. Kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström och Socialdemokraternas ordförande i Katrineholm, Fredrik Olovsson (S), var hela tiden inställda på en uppgörelse med M samtidigt som man rättfärdigade uppgörelsen inför medlemmarna genom att sprida felaktiga uppgifter om turerna kring förhandlingarna efter valet. Bland annat spreds missledande information om att S tvingades till en uppgörelse med M eftersom V förhandlade med de borgerliga och MP om en uppgörelse. Information som kom fram i samtal som jag hade med flera medlemmar och företrädare för S, och även framträdande sådana, information som de hade fått från S-ledningen i Katrineholm. Information som överhuvudtaget inte var sant eftersom vår förhandlingsdelegation hade mandat för att förhandla om en rödgrön uppgörelse. Därefter, om förhandlingarna misslyckades, så fanns ett mandat för att söka en uppgörelse med andra partier.

Vad som verkligen hände dagarna efter valet var följande. Vänsterpartiets förhandlingsdelegation, där jag ingick, fick ett klart och tydligt mandat från medlemmarna att först och främst söka en rödgrön uppgörelse och att därefter, om det misslyckades, ta kontakt med andra partier. Ett par dagar efter valet kontaktades vi av S om ett inledande möte. Vi tackade ja till deras inbjudan och på ett möte på Gröna Kulle mellan oss, Göran Dahlström och Fredrik Olovsson diskuterades det politiska läget och valresultatet. S bekände sig muntligen till att det vore bra med en rödgrön uppgörelse men ville avvakta den slutgiltiga rösträkningen för att se om det blev några mandatmässiga förändringar. Under tiden föreslog de att våra respektive partier skulle fundera över vilka frågor vi ville ha med i en uppgörelse för att återigen träffas när den slutgiltiga rösträkningen var klar. Mötet avslutades och det var det sista vi hörde från S.

Jag kan inte påstå att det var ett muntert möte eller ett speciellt givande möte utan uppfattade det efteråt som förhalningstaktik medans man under tiden snickrade ihop uppgörelsen med M. Under tiden kontaktades vi av oppositionen som undrade om vi kunde tänka oss en bred regnbågsuppgörelse.  Vi förklarade att vi i första hand sökte en rödgrön uppgörelse men stängde inga dörrar.

Veckan efter vår träff på Gröna Kulle nåddes vi av uppgifterna om att S inte tyckte det var intressant att förhandla med partier som hade mindre än fyra mandat. (V fick 2 mandat) Samtidigt fick vi uppgifter om att S hade haft kontakter med olika borgerliga partier för att hitta en majoritet. Vi kontaktade då Socialdemokraternas ordförande Fredrik Olovsson som bekräftade att man hade sådana kontakter. En rödgrön uppgörelse var inte längre intressant för S. Först efter det här tackade vi ja till att helt förutsättningslöst träffa oppositionen för att se om det fanns förutsättningar för en uppgörelse. Vad som sedan hände vet ju alla. Innan vi hann träffas meddelade S och M sin uppgörelse.

Sammanfattningsvis, från min horisont, uppfattar jag det som att det från början inte fanns en genuin vilja till en rödgrön uppgörelse från S utan siktet var från början inställt på att nå en överenskommelse med M. Möjligtvis var det så och det är S rätt att välja vilka de vill samarbeta med, precis som vi väljer vilka vi vill ingå uppgörelser med, och det kan man tycka vad man vill om, men jag tycker att man åtminstone kunde vara rakryggad och tala om för sina medlemmar och väljare hur det egentligen gick till.

Socialdemokraternas högervändning i kommunen innan valet 2010 med bland annat privatiseringen av den kommunala städningen och införandet av LOV kan numera betraktas som förberedande morgongåvor inför samarbetet med M.

http://kkuriren.se/nyheter/katrineholm/1.1654371

Ännu mer FAS-3 i Katrineholm!

När debatten om FAS-3 pågår som bäst i Katrineholms kommun så väljer majoriteten, trots den kritik som riktats mot FAS-3, att överta resursverksamheten från LO i Katrineholm där ett stort antal FAS.3.are är inskrivna. LO i Katrineholm har fått hård kritik från LO centralt, och jag har själv skrivit om detta tidigare på min blogg, och väljer nu att överlåta verksamheten till kommunen istället. Viadidaktnämnden, där jag sitter, är kommunens nämnd för integration, vuxenutbildning och arbetsmarknad och beslöt igår att säga ja till att ta över verksamheten. Vänsterpartiets ledamöter yrkade avslag på förslaget och reserverade sig mot beslutet med följande skrivning. Det skall tilläggas att kritiken riktar sig mot anordnandet av FAS-3 platser, inte resursen i sig.

Reservation angående beslutspunkten om Resursen

Vänsterpartiet har föreslagit att kommunen inte längre bör anordna FAS-3 platser och istället föreslagit och anslagit medel till kommunala anställningar och ungdomspraktikplatser med avtalsenliga löner som vi menar är en bättre och värdigare insats än FAS-3. FAS-3 är idag Sveriges största arbetsgivare. Idag ligger antalet anvisade till FAS-3 på över 30 000 personer. De rödgröna partierna drev igenom ett beslut i Sveriges riksdag om ett stopp för anvisning till nya FAS-3 platser. Trots detta fortsätter anvisningarna och de kosmetiska förändringarna som regeringen infört döljer inte det faktum att FAS-3 är en misslyckad arbetsmarknadsåtgärd samt en återvändsgränd för de allra flesta med raserad ekonomi och små möjligheter att bryta sig loss och komma in på den reguljära arbetsmarknaden.

Vår åsikt är att kommunen inte skall vara en anordnare av FAS-3 verksamhet. Med anledning av detta anser Vänsterpartiet att Viadidakt inte skall ta över verksamheten i resursen från LO i Katrineholm.

Vänsterpartiet reserverar sig mot beslutet.

Tony Rosendahl
Marianne Isaksson

Vänsterpartiet

Katrineholm 22/11-2012

Ingen utfasning av FAS-3 i Katrineholm

FAS-3 kan bäst beskrivas som ett sorgligt monument över regeringens misslyckade arbetsmarknadspolitik. Till och med en av arkitekterna, moderaten Sven Otto Littorin erkänner att det inte blev så lyckat. FAS-3 riskerar att tränga undan vanliga arbeten och bidrar till att skapa en låglönemarknad samt låser in människor i en slutförvaring som det är svårt att bryta sig loss ur. Deltagare får inte lön. Som högst får man 680 kronor/dag. Som lägst 223 skattepliktiga kronor per dag. Anordnaren får 225 kronor/dag och deltagare. Det betyder att i vissa fall så får anordnaren mer betalt än deltagaren!

Inlåsningseffekten är stor eftersom man inte får sysselsätta sig med annat under tiden, till exempel utbildningar. Det råder ett aktivitetsförbud. I praktiken får man inte ens läsa en studiecirkel på kvällen och därmed blir FAS-3 en återvändsgränd. Deltagare i FAS-3 har kraftigt kringskurna demokratiska rättigheter. Yttrandefriheten och föreningsfriheten är hotad. Deltagare har hotats med indragen ersättning om de deltar i till exempel politiska möten.  (Har man tid med politik anses man inte stå till arbetsmarknadens förfogande). Det betyder i praktiken att man inte får göra något på sin fritid.

Arbetsförmedlingens egen internrevision har visat att så många som nästan hälften av deltagarna i Fas 3 troligen utför ordinarie arbetsuppgifter trots att de inte får betalt för sin insats. Arbetsförmedlingen har i sin återrapportering till regeringen konstaterat att utströmningen från Fas 3 är mycket låg och att endast 15 procent har lämnat Fas 3 för arbete eller studier.

Det blev en ordentlig ideologisk debatt om min interpellation om FAS-3 på gårdagens fullmäktige med Vänsterpartiet på ena sidan mot Socialdemokraterna och Moderaterna på den andra. De övriga partierna i fullmäktige deltog inte i debatten. Katrineholms kommun har en överenskommelse med arbetsförmedlingen om 75 årsplatser i FAS-3, varav en del är misstänkt lika ordinarie arbeten som skulle utföras av anställda, men majoriteten i kommunen är inte beredd att avskaffa FAS-3, fast Socialdemokraterna har sagt på riksplan att de tänker göra det. Fredrik Olovsson, S-riksdagsman från Katrineholm och en av Socialdemokraternas ekonomiska talespersoner har slagit på stora trumman om att avskaffa FAS-3 men han är inte beredd att göra det i sin egen hemkommun där han är med och styr tillsammans med moderaterna. Istället ansåg han att man i Katrineholm skulle gilla läget, vara pragmatisk, använda verktygen i verktygslådan, ta fasta på det som är bra i systemet och lite andra floskler som han och kommunalrådet Göran Dahlström och andra S och M företrädare drog i sitt försvar av FAS-3. Sakargumenten lyste med sin frånvaro och Socialdemokraternas trovärdighet i den här frågan har onekligen fått sig ett ordentligt törn.

Att Göran Dahlström, S-märkt kommunalråd, försvarar anordnandet av FAS-3 platser är inte förvånande, han brukar ju gilla borgerliga, och då framförallt, moderata tankegångar. Men att som Fredrik Olovsson gå ut i riksmedia som en av Socialdemokraternas främsta företrädare och slå på stora trumman om att man vill avskaffa FAS-3 när man inte ens är beredd att göra det i sin egen hemkommun är ingenting annat än ett tecken på dubbelmoral, en svag ideologisk övertygelse och en bristande politisk vilja.

Som jag sa i debatten igår så är inte FAS-3 på något sätt en bindande lagstiftning för kommunen och om man har den politiska viljan så kan man faktiskt ordna annat istället för FAS-3 platser, till exempel genom tillfälliga kommunala anställningar och andra arbetamarknadsåtgärder. Det är en fråga om vilka prioriteringar man vill göra. Det handlar inte om att trycka pengar eller vinna billiga poäng som en del Socialdemokrater anklagar oss för, utan det handlar om en grundläggande syn på hur vi ser på samhället och hur vi vill att den fungerar och hur vi prioriterar i kommunen genom våra respektive politiska ståndpunkter. Vi i Vänsterpartiet prioriterar annorlunda än den socialmoderata majoriteten i kommunen.

http://kkuriren.se/nyheter/katrineholm/1.1580249

En försämring av modersmålsundervisningen i kommunen

Bildningsförvaltningen i Katrineholm har  efter en omorganisation beslutat att centralisera modersmålsundervisningen med resultatet att antalet elever som har modersmålsundervisning minskat drastiskt. Från 640 elever under vårterminen till 170 lever under höstterminen. Med anledning av detta har jag i ett första skede skrivit en interpellation till bildningsnämndens ordförande.

Interpellation till bildningsnämndens ordförande Annelie Hedberg

Modersmålsundervisning.

Elever som har rätt till modersmålsundervisning har tidigare haft rätt att få den undervisningen på den skolan där de går. Nu har bildningsförvaltningen beslutat att centralisera undervisningen till färre skolor från och med höstterminen. Detta innebär att många elever tvingas ta sig till en annan skola för sin modersmålsundervisning vilket bland annat resulterar i långa resor för de som går i skolor på landsbygden utan erbjudande om skolskjuts, allt enligt Katrineholms-Kuriren (20/9-12)

Detta har resulterat i att antalet elever som deltagit i modersmålsundervisningen har sjunkit från 640 personer förra terminen till 170 under höstterminen 2012.

Forskning har visat att modersmålsundervisning är bra för barns språkutveckling och inlärning samt bidrar till en ökad integration i samhället. De flesta som får modersmålsundervisning lär sig majoritetsspråket bättre. I bland annat en amerikansk studie visade det sig att elever som fick modersmålsundervisning klarade sin kunskapsinhämtning bättre än andra elever. I en liknande situation där modersmålsundervisningen togs bort klarade sig de eleverna allra sämst.

Modersmålsundervisningen är därmed ett verktyg som underlättar inlärningen och bidrar till att nå kunskapsmålen.

Bildningsförvaltningens beslut riskerar att försämra kunskapsinhämtningen, språkutvecklingen och integrationen för dessa elever.

Med anledning av detta vill jag fråga bildningsnämndens ordförande Annelie Hedberg:

Delar du vänsterpartiets uppfattning om vikten av modersmålsundervisningen och att förvaltningens beslut innebär en försämring för dessa elever?

Hur kommer du och bildningsnämnden att agera för att lösa den uppkomna situationen och garantera rätten till fortsatt modersmålsundervisning för dessa elever?

Tony Rosendahl (V)