En kulturell avvikelse

Ibland säger politiker saker i affekt. Det kan få stort genomslag beroende på vad man har sagt. Ibland blir det bra och ibland får politikern djupt ångra sig. Ångra sig verkar dock inte det moderata kommunalrådet i Katrineholm, Lars Härnström göra. I tisdags uttalade han sig på Östnytt med anledning av Joyce Kimwaga Lundins avhopp från Arbetsförmedlingens styrelse. Hon lämnade uppdraget sedan det kommit fram att hon har suttit i Arbetsförmedlingens styrelse samtidigt som den beslutat om bidrag på en halv miljon kronor till hennes organisation Neem, Nätverk för entreprenörer från etniska minoriteter. Det var ett solklart fall av att sitta på dubbla stolar. Därför är det rätt och riktigt att hon avgick.

I SVT kommenterade kommunstyrelsens vice ordförande i Katrineholm, moderaten Lars Härnström, avhoppet på ett sätt som har rört upp känslor. Nu hör det till saken att Joyce har sina rötter i Tanzania.

Så här sa Lars Härnström i intervjun:

”Jag tror att det här mer är att betrakta som en kulturell avvikelse utifrån att man inte känner till att det inte är rätt att sitta på två stolar samtidigt”.

Till Katrineholms Kuriren förklarar han uttalandet på följande sätt:

”Jag menar att om jag med min bakgrund hade suttit i styrelsen, hade det utifrån min bakgrund och mina kunskaper varit lättare att inse vad en jävssituation innebär.”

KK: Varför menar du att Joyce Kimwaga Lundin inte förstod det?

– Eftersom hon inte har samma bakgrund som jag.
– Ja, som icke-boende i Sverige i hela sitt liv. Var du sedan kommer ifrån, om det är från Afrika eller Ryssland, är det ingen skillnad. Lagarna är olika i olika länder. Det som bedöms som till exempel jäv i Sverige, är kanske inte det i ett annat land.

KK. Är det inte fördomsfullt?

Härnström: – Nej, det är insiktsfullt.

Härnströms uttalande är varken insiktsfull eller realistisk utan just fördomsfull och inskränkt. Kopplingen görs väldigt tydligt mellan egenskaper och ursprung och det är per definition rasistiskt. Det är ett uttalande som man skulle förvänta sig av Sverigedemokraterna. Härnström sa i praktiken att Joyce Lundin är från afrika och vet inte bättre men att han med sin bakgrund som vit moderatpolitiker i en svensk småkommun inte skulle hamna i en liknande situation. Då glömmer han att nämna Christina Johansson, vit moderatpolitiker, som också har suttit på dubbla stolar genom att vara styrelseordförande i arbetsförmedlingen och samtidigt vara VD för ett företag som har som affärsidé att ta uppdrag av arbetsförmedlingen. Är det också en kulturell avvikelse? Det vill inte Härnström svara på.

En skuldfri kommun?

Kommunens radarpar Göran Dahlström (S) och Lars Härström  (M), ordförande respektive vice-ordförande i kommunstyrelsen aviserade på en presskonferens häromdagen att de ämnar göra Katrineholm till en skuldfri kommun. Sättet de vill göra det på är genom att de kommunala bolagen får betala sina låneskulder till kommunen och istället ta upp egna privata lån.  Sammanlagt med de 40 miljoner som man lånade ut till Trafikverket blir det 690 miljoner kronor, pengar som skall användas för att betala av pensionsåtaganden och lån för 650 miljoner och 40 miljoner som skall placeras i räntebärande papper. I praktiken kan man säga att det blir en omdisponering av lånen i kommunen, eller  ”koncernen” om man så vill.

Beslutet meddelar man en vecka innan kommunstyrelsemötet där det skall klubbas igenom och därmed ger man inte oppositionen skälig tid att sätta sig in i ärendet. Man väljer helt enkelt att inte förankra förslaget hos övriga partier för en bred uppgörelse. En kupp om man så vill när det gäller en så principiellt viktig åtgärd.

Men, det här väcker en del frågetecken om vad majoriteten har för planer för framtiden. Är det här en del av en plan att sälja av kommunala bolag?

Kommunen kommer även i framtiden att ha behov av långsiktiga investeringar samtidigt som de kommunägda bolagen fortfarande har lån. Därmed är man inte heller skuldfri. Skuldfri blir man aldrig om man inte har för avsikt att sälja av bolagen och aldrig mer bygga eller investera i något i kommunen.

Det betyder i praktiken att en kommun utan lån vill antingen inte göra någonting, alternativt betala eventuella projekt och investeringar kontant, och var tar man kontanterna ifrån då? Antingen från skatteunderlaget eller genom att sälja av egendom,  och så kan man inte driva en kommun i längden.

Är det populism eller snarare högerpopulism inför valet 2014? Det låter bra när man säger att kommunen är nu skuldfri, vi är ansvarsfulla, vi har sanerat ekonomin, eller ligger det andra motiv bakom beslutet?

Som sagt, det här väcker onekligen en del frågetecken.