För solidaritetens skull-inte pengarnas

Igår behandlade Katrineholms kommunfullmäktige en motion från SD om att säga uppavtalet med migrationsverket. Det var en motion som tack och lov fick avslag från de övriga partierna i fullmäktige.

Tyvärr handlade argumentationen från den socialmoderata majoritetens  sida mest om att vi måste ha ett avtal för att få ersättning, för pengarnas skull, inte solidaritetens skull. För att inte framstå som alltför solidarisk valde till och med kommunstyrelsens ordförande att påminna om att man minsann hade sagt upp avtalet en gång i tiden. Andemeningen var att man egentligen inte vill ha några flyktingar till Katrineholm men man tackar inte nej till pengarna.

Människor flyr idag från krig och förföljelser. Människor förföljs på grund av sina politiska åsikter, de förföljs på grund av sin sexuella läggning eller för att de tillhör en viss befolkningsgrupp eller har en viss religion. Vi i Sverige hade själva kunnat befinna oss i en likande situation. Vem skulle vi då ha vänt oss till om alla hade vänt oss ryggen och sagt nej?

För hundra år sedan var det svenskarna som lämnade Sverige undan religiös förföljelse och fattigdom. Min far kom till Sverige under andra världskriget från Finland som krigsbarn när Finland låg i krig med Sovjet och riskerade att bli ockuperad.

För oss i Vänsterpartiet är det därför självklart att vi ska vara solidariska med människor i nöd och göra det vi kan för att bidra. Därför är det för oss självklart att fortsätta ha ett avtal med migrationsverket, inte för pengarnas skull, utan för solidaritetens och medmänsklighetens skull.

Ok..vad är det som händer?

Ok..vad är det som händer? SD åker på skattebetalarnas pengar till Grekland för att genomföra en kampanj där man genom rena lögner svartmålar Sverige för att få flyktingar att inte söka sig till Sverige. Strax därpå säger moderaterna att de vill införa gränskontroller med syfte att vända tillbaka alla som söker sig till Sverige. Socialdemokratiska kommunalråd i Sörmland (läs Katrineholm och Eskilstuna) hakar på där en vill begränsa anhöriginvandring och den andre vill ha totalstopp för all mottagning(A la M och SD). KD föreslår någon sorts läger (internering?) och strax därpå meddelar regeringen att man tänker införa gränskontroller efter en begäran från Migrationsverket. Idag meddelar Migrationsverket att de inte hade kommit med en sådan begäran. Centerpartiet meddelar att de är emot gränskontroller men säger samtidigt att boendet ska vara den asylsökandes ansvar.

Vad drar vi för slutsatser av detta? SD vet vi var de står. Deras agerande förvånar väl ingen. Moderaternas öppna hjärtan har snabbt förvandlats till kalla stängda hjärtan och man hoppas hejda flödet av sympatisörer till SD. KD under nya partiledaren är delvis inne på samma spår och den nye partiledaren känner uppenbarligen ett behov av att profilera sig med spektakulära utspel.  Regeringen har varit handlingsförlamad och den enda agendan man egentligen haft har varit att komma överens med de borgerliga där flyktingöverenskommelsen mest blev en överenskommelse om mer borgerlig arbetsmarknadspolitik. Den överenskommelsen verkar dessutom vara överspelad i takt med alla utspel som nu kommer från borgerligt håll. Är det nån som vet förresten vad FP vill? C är de mest liberala i frågan men kände uppenbarligen att de var tvungna att säga något vilket kanske förklarar det konstiga uttalandet om att boendet blir den enskilde asylsökandes ansvar. MP följer S i frågan då de vill inte riskera sin ställning i regeringen.

För Vänsterpartiets del har asylrätten varit det viktigaste. Den får inte begränsas. Sverige har skrivit under FN.s flyktingkonvention vilket innebär att varje person som söker asyl har rätt att individuellt få sin sak beprövad och beviljas uppehållstillstånd om man uppfyller asylkraven. Vad partiet har sagt om gränskontrollerna kan du läsa mer om här. Jonas Sjöstedt om asylrätt och flyktingmottagning

Slutligen. Sverige har varit känd för ett starkt välfärdsbygge samtidigt som man historiskt har haft en solidarisk asylpolitik. Detta har gått hand i hand och det ena utesluter inte det andra. Sverige har klarat det förut och kommer att klara det igen. Det förutsätter dock  att man för en solidarisk politik, satsar på välfärdsbygget och slutar att anpassa sig efter SD.s agenda.