solidaritet – Tony Rosendahls Vänsterblogg

För solidaritetens skull-inte pengarnas

Igår behandlade Katrineholms kommunfullmäktige en motion från SD om att säga uppavtalet med migrationsverket. Det var en motion som tack och lov fick avslag från de övriga partierna i fullmäktige.

Tyvärr handlade argumentationen från den socialmoderata majoritetens sida mest om att vi måste ha ett avtal för att få ersättning, för pengarnas skull, inte solidaritetens skull. För att inte framstå som alltför solidarisk valde till och med kommunstyrelsens ordförande att påminna om att man minsann hade sagt upp avtalet en gång i tiden. Andemeningen var att man egentligen inte vill ha några flyktingar till Katrineholm men man tackar inte nej till pengarna.

Människor flyr idag från krig och förföljelser. Människor förföljs på grund av sina politiska åsikter, de förföljs på grund av sin sexuella läggning eller för att de tillhör en viss befolkningsgrupp eller har en viss religion. Vi i Sverige hade själva kunnat befinna oss i en likande situation. Vem skulle vi då ha vänt oss till om alla hade vänt oss ryggen och sagt nej?

För hundra år sedan var det svenskarna som lämnade Sverige undan religiös förföljelse och fattigdom. Min far kom till Sverige under andra världskriget från Finland som krigsbarn när Finland låg i krig med Sovjet och riskerade att bli ockuperad.

För oss i Vänsterpartiet är det därför självklart att vi ska vara solidariska med människor i nöd och göra det vi kan för att bidra. Därför är det för oss självklart att fortsätta ha ett avtal med migrationsverket, inte för pengarnas skull, utan för solidaritetens och medmänsklighetens skull.

Med förhoppning om en varmare och mer solidarisk 2016

2015 blev på många sätt ett år som präglades av både solidaritet men också av främlingsfientlighet, terror och politiska kullerbyttor. De stora flyktingströmmarna från Mellanöstern med mediabilder av människor som flyr för sina liv i överfulla båtar på Medelhavet mobiliserade många solidariska människor i Sverige med insamlingar och manifestationer. Jag minns stolt hur jag och många partikamrater med mig deltog i en manifestation i Malmö i september till stöd för flyktingmottagning som samlade 6 till 7 tusen deltagare.

Tyvärr möttes vågen av solidaritet snabbt med en våg av terror, samt av kappvändningar från politiskt håll. Moderaternas öppna hjärtan förvandlades snabbt till kalla hjärtan, Löfwens welcome refugees förvandlades till refugees not welcome och regeringen beslutade om att införa gränskontroller för att i praktiken sätta asylrätten ur spel. Decemberöverenskommelsen dödades från borgerligt håll. Flyktinguppgörelsen blev mest en uppgörelse om borgerlig arbetsmarknadspolitik och inskränkningar i asylrätten. Terrorattentat mot flyktingboenden blev vardagsmat och en dödlig terrorattack riktades mot en skola i Trollhättan.

I Katrineholm skyller socialchefen hemlöshet på de hemlösa själva samtidigt som den socialmoderata majoriteten säger att de inte bedriver välgörenhet. Därför villl man inte solidariskt hjälpa till med fördelning av de flyktingar som kommer till Sverige. Solidaritetstanken är död i den politiska ledningen i Katrineholm. Den politiskt tillsatte S märkta överförmyndaren efterlyste åtgärder för att få bukt med tiggeriet och stoppa invandringen med klassiska SD argument om att ”båten är full”. S kommunalrådet i Eskilstuna föreslår kommunarrest för nyanlända.

2015 var på många sätt ett kallt år som tog fram både det bästa och det sämsta hos människor där de flesta partierna snabbt kollapsade och började en anpassning till SD.s politik vilket försvarades genom uppenbara lögner om ” systemkollaps” med mera.

Vi får hoppas att 2016 för med sig en vändning och att de goda krafterna i Sverige kan mobilisera sig.

Gott nytt år på er!

Det finns hopp!

Det finns hopp, och den våg av solidaritet och insatser som enskilda människor har gjort den senaste tiden för att hjälpa människor som är på flykt är glädjande. Är det kanske början på en ny vändning i samhällsdebatten, kanske till och med en ny folkrörelse som är på uppgång?

Tyvärr har normaliseringen av SD och deras vidriga åsikter gått långt. Politiker från både S och borgerligheten, både lokalt och riks har anammat både deras retorik och agenda. Därför måste kampen mot rasismen fortsätta med oförminskad kraft överallt där den sticker upp sitt fula tryne, vare sig det är i fullmäktige, på våran arbetsplats eller på festen där de rasistiska skämten haglar. Vi får aldrig acceptera och vi får aldrig ge vika för den röta som har spridit sig och infekterat det svenska samhället idag!

Därför blir jag glad och känner hopp när jag ser hur människor omkring mig, både i och

utanför partiet engagerar sig, skänker kläder och hygienartiklar, ger pengar och lägger ner stora delar av sin fritid på att ordna insamlingar och andra hjälpinsatser. Jag känner hopp när tusentals människor samlas till en gemensam manifestation för solidaritet på Stora Torget i Malmö. Jag känner hopp och stolthet när jag står där på torget bredvid partikamrater och andra människor från hela landet och känner att vi är en del av någonting stort som sker i Sverige dessa dagar.

Det finns hopp!

Läs gärna Seligs blogg.

Ett ödesval.

Valet nu på söndag blir ett ödesval. Under åtta år har regeringen Reinfeldt medvetet fört en politik som har ökat klyftorna i Sverige och dragit isär samhället. Välfärden har urholkats, våra gemensamma försäkringssystem raserats och arbetslösheten stigit.

Valet blir ett val mellan vänster och höger, mellan solidaritet eller egoism, mellan byggandet av ett välfärdssamhälle eller ett samhälle med massarbetslöshet. Ett samhälle där var och en får bidra efter förmåga och där alla kan vara säkra på att få hjälp efter behov, eller ett samhälle med stora ekonomiska och sociala klyftor. Sverige har inte råd med fyra år till av borgerlig politik, privatiseringar och en skola i förfall.

SD kan inte av någon betraktas som ett seriöst alternativ.
Den som tror att järnrörsviftande huliganer är lämpade och mogna att styra landet skall nog tänka om. Om man tror att ett parti som grundar sin politik på att göra skillnad på människor baserad på deras ursprung eller hudfärg på något sätt kan föra en politik som leder landet framåt så har man grovt misstagit sig. SD har konsekvent röstat med regeringen, varit med och skapat skatteklyftan mellan pensionärer, arbetslösa, sjuka och de med arbete. Man vill lägga ner folkhögskolorna och urholka de fackliga rättigheterna och visar därmed att man är ett bildningsfientligt och arbetarfientligt högerparti som bidrar till de ökande klassklyftorna i Sverige samtidigt som man pekar ut invandrare som skyldiga till de problem i Sverige som man själva har varit med och skapat.

I Katrineholm har S och M styrt i en ohelig allians sen 2010. Det är ett styre som för Katrineholms bästa måste brytas. Det är endast med Vänsterpartiet som politiken kan vridas åt rätt håll. Det är endast med Vänsterpartiet som vi kan påbörja arbetet med att införa rätten till heltid för våra anställda i kommunen, att påbörja arbetet med att avskaffa de delade turerna och att garantera att mer kommunal verksamhet inte privatiseras. Det kommer inte att ske med moderaterna vid makten. Ett fortsatt S och M styre innebär en politik i kommunen som fortsätter sin vandring högerut.

Söndagens val blir som sagt ett ödesval för både Katrineholm och Sverige.